Ipod vs Tystnad.

Jag brukar alltid springa utan musik i öronen. För då kan jag koncentera mig på min andning mycket bättre. För två steg jag tar andas jag in och två steg ut. Men efter Göteborgsvarvet så har jag inte haft samma motivation till löpningen. Hela vintern och våren så hade jag ett liksom ett mål, och efter varvet tränade jag bara för min egen skull och för att må bra igen.


Så för några veckor sedan började jag springa med ipoden. Det var jätte härligt och jag tyckte det var roligt att springa igen. Jag sjung med i låtarna och tog ibland en liten längre runda för att jag ville lyssna mer. Men igår vart batteriet slut så då fick jag köra utan musik. Det gick bra! Kändes faktiskt skönt. Det har varit så mycket nu den senaste tiden på det nya jobbet på VaruSupport på TeliaSonera. Min hjärna har varit helt översvärmad av nya intryck och datorsystem. Så att springa utan musik var som meditation. Jag kunde tänka mina egna tankar och rensa hjärnan. Skönt! Min slutsats av det här att det kan vara likabra med musik som tystnad beroende på hur man känner sig. Vad föredrar ni?